The 27 Club

Idag når jag upp till den magiska åldern 27. Åldern då man som rockstjärna ska dö. Som tur varken knarkar jag eller har skivkontrakt, så borde jag inte överleva?

Själv har jag alltid tyckt 27 varit en bra ålder. Minns våra sena nätter på Carolines balkong i Vasa där vi diskuterat ålder. 27 var åldern som vann, då man som 27-åring ännu kan vara vild och ung på nattklubbens dansgolv eller också sitta hemma med fredagsmys och familj. Det var så vi tänkte då i alla fall.

Nu tackar vi Moalboal för fantastiska dagar. I regnet styr vi kosan till storstan Cebu City över helgen innan vi drar vidare till Malapascua på söndag.

Färgsprak

Dyk nummer 16 är redan gjort, på en månad och en vecka. Som ni säkert förstår har jag fastnat för denna fluga. Det är svårt att förklara känslan, men samtidigt som det är extremt avkopplande pumpar adrenalinet när man sett något utöver det vanliga. Ju mer jag dyker ökar även respekten för livet under ytan. Man ser spår av människan, spår av förödelse. Platserna som fått leva i fred istället fullkomligt blommar. Blommar i färger man inte kan se i naturen ovanför. Jag hoppas jag någon gång får detta fångat på bild. En bild som ger verkligheten rättvisa.

Jag rekommenderar verkligen alla att i alla fall prova på att dyka. Det är verkligen något utöver det vanliga.

Avancerad

Här har jag varit vaken nu i redan en timme och klockan visar på halv 8. Ligger i hängmattan utanför vår lilla söta koja i Sugar Beach, måste erkänna att livet är lite för enkelt. För att avancera det lite kan vi ju tänka på att få dygnet omsvängt igen till hemvägen om två och en halv vecka, borde ju verkligen göra detta tvärtom och sova länge om morgnarna istället. Vad gör man då aktiviteterna är bra mycket färre kvällstid efter solnedgången. Hinner nog än.

För några dagar sedan tog jag följande dykkurs och numera är jag avancerad. Advanced open water diver vilket betyder att jag nu slipper med på djupare dyk. 18 meter var gränsen tidigare, nu kör vi 30! Visste ni förresten att när man dyker så pass djupt så är risken (eller chansen?) för en billig fylla väldigt stor. Man blir lite tokig och yr där på botten. Det ni!

Fast billig fylla är det nog inte.. en korg San Miguel är bra mycket billigare än vad ett fun dive kostar.

Ett av veckans fem dyk. Resten av våra videos finns på
vår reseblogg; http://nudelblogi.blogspot.com/p/video.html

Spyfluga

Känsliga läsare varnas för mänskliga äckelheter...

Det är inte personen på bilden som har skrivit brevet.

Den knappa månaden i Palawan slutade som den började, med magproblem. 10 dagars ripuli (diarré) lyckades jag dra åt mig i början, samtidigt som dykarkurser och en massa resande skulle avklaras. Det var spännande tider kan jag berätta. Dock inte lika spännande som nu...

Det allra värsta, ni vet, då man inte riktigt kan bestämma sig vilken ände man ska slänga ner i byttan. Så har jag fått springa 4-6 gånger i timmen hela natten. Turligt nog lugnade det ju ner sig på morgonen och vi bestämde oss att genomföra flyget vi hade bokat till Cebu. Tack och lov är avstånden här rätt korta och jag klarade resan med endast en spypåse. Uppfinnaren av Loperamid ska också ha ett stort tack för att hen gjorde denna resa möjlig.

*trumvirvel* (första gången EVER som jag använt mig av pronomet hen)

Nu har vi tagit in på första AC-rummet på närmare två månader här i Cebu. Imorgon fortsätter vi, förhoppningsvis lite piggare, ner med buss och färja till Dumaguete. Resten av denna dag spenderas under täcket i frisk AC-luft.

Fint rosa rum, men sängarna är gjorda för pygméer. Täcket också, det når ner just över knäna.