Spyfluga

Känsliga läsare varnas för mänskliga äckelheter...

Det är inte personen på bilden som har skrivit brevet.

Den knappa månaden i Palawan slutade som den började, med magproblem. 10 dagars ripuli (diarré) lyckades jag dra åt mig i början, samtidigt som dykarkurser och en massa resande skulle avklaras. Det var spännande tider kan jag berätta. Dock inte lika spännande som nu...

Det allra värsta, ni vet, då man inte riktigt kan bestämma sig vilken ände man ska slänga ner i byttan. Så har jag fått springa 4-6 gånger i timmen hela natten. Turligt nog lugnade det ju ner sig på morgonen och vi bestämde oss att genomföra flyget vi hade bokat till Cebu. Tack och lov är avstånden här rätt korta och jag klarade resan med endast en spypåse. Uppfinnaren av Loperamid ska också ha ett stort tack för att hen gjorde denna resa möjlig.

*trumvirvel* (första gången EVER som jag använt mig av pronomet hen)

Nu har vi tagit in på första AC-rummet på närmare två månader här i Cebu. Imorgon fortsätter vi, förhoppningsvis lite piggare, ner med buss och färja till Dumaguete. Resten av denna dag spenderas under täcket i frisk AC-luft.

Fint rosa rum, men sängarna är gjorda för pygméer. Täcket också, det når ner just över knäna.